Staty. Rumpa. Läskväska. Fritös. Dessa fyra ord är bara en bråkdel av alla de vackra och till synes slumpmässigt utvalda ord som pryder väggarna i New Yorks T-bana – om man nu ska tro på Starbreeze Studios från Uppsala i deras senaste alster, The Darkness, baserad på serietidningen med samma namn.
Vi får följa med Jackie Estacado, en 21 år gammal gangster med en fäbless för att göra tuffa kommentarer om att sparka jyckar. Och ja, just det, han lider av en parasiterande organism kallad Darkness vars lust för blodsutgjutelse aldrig verkar ta slut.
Detta medför att Jackie får en del minst sagt åtråvärda superkrafter, till exempel möjligheten att skapa svarta hål med en viss dammsugande förmåga eller att släppa iväg sina ormliknande kompisar för att göra en minst sagt brutal avrättning. Dessa krafter kommer väl till pass när man ska dela ut ett stort kok stryk till maffia och polis, vilket man, tro det eller ej, faktiskt ska göra.
Det finns dock en hake. För att kunna använda de ovan nämnda krafterna plus ett par andra behöver man mörkret – darkness, duh. Annars vågar inte vår ljusskygga parasit sig fram att ge oss en hjälpande hand. Man får således inte bara peppra kulor i mänskliga fiender, utan även ge en rejäl omgång till de oförskämda, fotonutsändande lamporna. Till detta ändamål kan man också använda en så kallad Darkling, en liten varelse med flera olika egenskaper som man kan åkalla.
Stämningen är på topp, både i New York och i det första världskrig man får besöka när man egentligen skulle befinna sig sex fot under. Miljöer och karaktärer, är så välgjort att illusionen av att jag står och kastar pennies på breakdansare nere i tunnelbanan faktiskt inte går över på en lång stund.
Perfektion, i sin renaste form, är förmodligen det bästa sättet att beskriva mellansekvenserna och dialogerna med karaktärer. Dessa delar av spelet är en fröjd att få se – den välskrivna storyn, framförd genom repliker av de fullständigt underbara röstskådespelarna fångar mig bättre än Isaksson eller någon annan målvakt fångar bollen.
The Darkness har tyvärr en del brister. En av dessa är spelets uppdragsdesign som följer mallen: ta dig till det stället och döda alla fiender, klart! Lite i tråkigaste laget, speciellt när detta upprepas genom hela spelet.
Visst, man har friheten att kunna ta tunnelbanan till det uppdrag man själv vill göra – det finns ju faktiskt en del sidouppdrag, men många av dessa följer samma mall som jag nämnde tidigare. En del återbesök, också känt som backtracking, till vissa stadsdelar är obligatoriska för att klara spelet och detta system är jag heller inte någon stor anhängare av – inte när det gäller förstapersonsskjutare i alla fall.
Spelet lider också av kraftiga problem med skärmuppdateringen och är sorgligt nog rätt ofta långt under standarden för ett spel från 2007. Buggar förekommer även rätt frekvent, till exempel att man fastnar när man använder sina Darknessormar eller att kameran råkar befinna sig bakom en vägg.
Till en början kan man kanske tro att Starbreeze kommit fram till en gudomlig algoritm som gör att alla laddningstider är puts väck. Så är inte fallet. Varje gång man går in i en ny stadsdel får man lyssna på Jackie predika ditt och datt. Intressanta och oftast fyndiga tal. Men när man hör samma tal för tionde gången känns det sådär lagom kul, men en vanlig laddningsbild är inte ens sådär lagom kul och därför är jag ändå nöjd.
Grafik och ljud kan jag varken ge ris eller ros, dessa två aspekter av spelet förtjänar varken eller. Det ser helt klart bra ut, men inte så att man blir upphetsad. Ljud- och musikvalet känns väl rätt så svalt, förutom Pelle Carlbergs Riverbank, munspelsmelodin som körs av en hemlös herre nere i tunnelbanan, samt breakdansarlåten, vilken jag inte kan namnet eller artisten på.
För att sammanfatta, The Darkness är ett utmärkt spel på många sätt, men med en hel del allvarliga brister. Man får kanske ut tio timmar, beroende på svårighetsgrad, men det finns inget mer än lite extramaterial som motiverar till en genomspelning inom en snar framtid är jag rädd.
The Darkness är en halvtjockis med nästan lika mycket fett som muckler, men som vi alla vet väger det sistnämnda tyngre och därför ger jag spelet en åtta.
Betyg: 8/10
Inga kommentarer än
Inga kommentarer ännu.
Kommentarer RSS TrackBack Identifier URI
Kommentera
